Nu har vi flyttat. Vatten från dasset ovanför rann
genom taket till vårat dass. Och plaststolen på vår
balkong vek sig under min enorma tyngd. Nu har vi fått
nytt rum.

Det gamla hade nummer 214. Man gick genom en lång
gång. Vid pass rum 208 började mitt välutvecklade
undermedvetna matematiska sinne räkna dörrar lite
slött och försökte sedan med buller och bång ta mig
in. Turligen var inte våra granna, två damer med
bikini och glasögon, hemma, annars kanske en mindre
skandal hade seglat upp. Saken är den att rum nr 213
saknades (213 är tydligen ett olycksnummer här) och
vårt rum kom direkt efer 212.

Men nu har vi flyttat.

Vi pratar Mallorcinska så gott vi kan, nästan som
spanska, som vi inte heller är något vidare på. 
Vi har ännu inte haft tid att förorena Medelhavet med
våra kroppar.

Däremot har vi hittat en sprillans ny tunnelbana under
Palma. Så ny att man får åka gratis än så länge. Så
har vi åkt tåg till staden Inca, en modern
medelhavsstad och till Menacor, en tråkig
medelhavsstad.

För dom som var här på den tiden det begav sig, kan
jag berätta att det forna nöjescentrumet vid Plaza
Gomila är ett minne blott. Den största baren vid
torget är förvandlad till en tjusig banklokal med
välputsad stenfasad. Snyft.

Nu ska vi ned till stranden och kolla in alla tjusiga
sandslott mm. Kanske slinka in på någon glassbar och
inmundiga något....

Hälsningar från Medelhavet!

Lasse.